Hej kära bloggläsare!
Jag kände att jag fick lov att ta tag i den här bloggen nu, jag tycker om den sjukt mycket och jag vill sträva efter att få ett stort utbud av läsare.
Malin och Louise kommer inte längre att blogga på TeamDalarna - detta för att jag vill satsa och det var bara jag som brann för att satsa. Louise återgår till sin gamla blogg
http://lollohs.com/ så att där hittar ni henne nu. Malin får ni följa på facebook eller tjata på na att hon ska skaffa en egen blogg om ni är nyfikna vad som händer i hennes liv!
.
Här på Team Dalarna kommer jag, Amanda, att fortsätta blogga och min underbara vän Michaela Långberg kommer att vara med.
För en vecka sedan åkte Mickis till England till fälttävlansryttare för att jobba.
Mickis kommer fixa ett inlägg med information om henne.
.
A big suprise är även att Janina och hennes åring kommer också att blogga med oss igen! Vi välkomnar tillbaka vår saknade Janina, det ska bli fantastiskt att få följa Janina och Kenneths utveckling tillsammans!
.
Nu kommer jag och Janina köra en fet rensning av bilder och inlägg på bloggen så det blir rätt nytt och fräscht till våran kommande nystart. Janina kommer att göra en ny och fräsch design till oss. De kommande dygnen kommer det alltså att vara lite stökigt på bloggen för vi jobbar på att får till det absolut största bästa som kommer hända Team Dalarna!
Vi ursäktar röran men vi jobbar på så fort som möjligt på att få ordning på det hela :)
.
Malin Hammarskjöld & Louise Jareholm, vi tackar er för eran tid med oss på bloggen!! lovehugs to you girls!
Jag (Louise) kommer nu också vara med och driva denna fina blogg med bästa tjejorna Amanda och Malin!
Blev väldigt glad när Amanda kom med förslaget och tackade såklart ja. Har provat att ha en egen blogg men det har aldrig riktigt fungerat, utan tycker det verkar mycket roligare att blogga tillsammans med vänner och få skriva om det man älskar och tillbringar mest tid med, hästarna.
Så nu hoppas jag att alla läsare tycker att det här är en rolig sak och att de flesta är positiva till förändringen, det är iallafall vi! haha
Ett "informations" inlägg kommer jag att skriva när jag kommer hem i från stallet. (om jag inte är allt för död, för justnu är jag hemma från skolan pga feber osv.. )
För det kanske vore lite roligt om ni fick lära känna mig och min häst lite mer än att bara veta om våra namn.. haha :)
Och som ni ser har jag ändrat lite med designen också. Bytte ut headern och bilderna på sidan osv, så får vi se om vi skaffar en helt ny design så småning om!
Nu ska jag fortsätta fixa med lite smådetaljer på det som är kvar. Puss å kraam!
Vi, med våra bästa vänner.
Kärlek & glädje <3
Jag heter Malin är 18 år och går tredje året på Stiernhööksgymnaset i Rättvik, Naturbruk med Naturvetenskaplig inrikting och häst på schemat. Här trivs jag jätte bra och det är nästan så att jag inte vill ta studenten i vår. Jag bor med en klasskompis och hunden Olle, (som förövrigt är en tik) i en lägenhet ganska centralt och Tequila står på Ridklubben knappt 4 km härifrån. Jag har varit med och drivit bloggen sen i början av Augusti 2011, efter att jag tagit över efter Janina, som nu är huvuddesigner här på bloggen!
Jag och mina bästa vänner, Olle och Tequila.
Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas. Växte upp på gården hemma i Mora och där har vi alltid haft hästar (mor min har alltid haft Travare och Lipizzaner). När jag var tre år gammal så fick min syster Karin (då 6 år) sin första ponny, en Dartmoor på 114,5 cm vid namn Salix Lollipop, även känd som Loppan. En riktig liten prinsessa som tycker bäst om barn. När jag själv var 6 år gammal så tjatade min syster (!) till sig en ponny till mig, rättvist skulle det ju vara, för hon fick bestämt sin ponny när hon fyllde 6 år. Nu så här i efterhand gissar jag på att det var lite mer själviska tankar än att det skulle vara rättvist som gjorde att Karin tjatade, förmodligen ville hon väl bara ha Loppan för sig själv, haha. Men sagt och gjort, jag fick en ponny. Och vi hittade rätt redan den första provridnigen vi var på, (inte så konstigt när det var en Dartmoor), så Salix Quickie, 119 cm hög fick komma hem till Mora. På den här tiden red vi lektionshästar på Mora ridklubb. De första åren tror jag faktiskt att Ida, Karins bästa kompis, red Quickie mer än jag gjorde: Jag var ju så nöjd med att borsta på hästarna bara. Ida och Karin hade super kul med dessa två uberbara ponnyer, de kunde vara ute i skogen i 2 timmar åt gången och hade så där kul som bara bästa vänner kan ha. När Ida blev för lång för Quickie så började jag rida mycket mer själv.
lilla Quickie, den där typiska barnponnyn som stog ut med alla små påhitt som barn har.
Efter att vi haft Quickie i 2-3 år så började vi rida på Orsa ridklubb, eftersom det var en massa krångel på Mora. Första tiden så hade vi lektionshästar där också. (Mamma har alltid varit hård med att man behöver hjälp fast att man har egen häst.) Någonstans där så fick Quickie ett föl också, Quickies Queenie. Efter ett tag så började vi i alla fall rida med ponnyerna på ridkluben också. När vi haft Quickie i 4 år så blev Karin förstor för Loppan. Frågan var då vem av ponnyerna vi skulle sälja? En var lite mindre men tyckte bättre om att hoppa, den andra lite större, men var inte lika hoppglad. Den ena hade vi haft i 7 år, den andra i 4.. Det fick i alla fall tillslut bli den som ville hoppa, för det var det jag ville. Så vi sålde Quickie, det var jobbigt, För vi hade så många härliga, roliga och bra minnen tillsammans, samt massa blod svett och tårar, så där som man ska ha med sin första ponny. Efter en felköpare så slutade det med att Quickie gick som lektionsponny på orsa ett tag innan en tjej från Bonäs köpte henne. Och där har hon haft det bra sedan dess! Karin Köpte Tequila efter tjat från mamma att hon skulle provrida henne. Hon gick då som lektionshäst på Orsa hon med, men reste sig på bakbenen med alla barnen, så det fungerade ju inte riktigt. Men Tequila fick följa med oss hem. Det är förövrigt en anna historia.
Quickie, Queenie och jag på Dartmoorriks 2001. I kostymklassen var jag piga och dom fick vara ko, respektive get (notera hornen på grimmorna). Pappa ledde runt dom medans Per Olssons bonnagård spelades i högtalarna och jag gick bakom och 'vallade' dom med en björkkvist. Behöver jag säga att alla närvarande stod dubbelvikta av skratt? Haha! Dessutom fick jag pris för dagens roligaste. Det var fina tider det.
Jag och Loppan började tävla hoppnig, och första tävlingen, en regional Lc (på hermmaplan) vann (!) vi faktiskt, fast att jag hoppade halva gundomgången och hela omhopnningen med bara en stigbygel, haha. Men vi stannade ut oss i Lb efteråt. Faktum var att vi aldrig någonsin kom runt en Lb på tävling faktiskt, men på träning var det Msv banor som gällde, jaklar vad hon kan hoppa den lilla ponnyn! Efter 2,5 år så blev jag också förstor för Loppan. Det värsta med ponny är ju att man växer ifrån dom. Men än så länge är jag inte så stor att jag inte kan ut och skritta emd Loppan en vända om jag känner för det. För hon är kvar här hemma än, då hade vi redan haft henne i nästan 10 år, nu har vi haft henne i över 15 år. En sån ponny säljer man inte ens om man måste flytta till en lägenhet i stan, för då får hon bo i badkaret eller någonting!
Jag och Loppan på avslutningshoppningen på ridläger på Skogslotten, vi var utklädda till sömntutor, därav att jag hoppar i pyjamasen, haha.
Efter Loppan så tog jag en arabkorsnig på foder i ett år från Idre, Adria hette hon 17 år gammal och 144 cm hög. Tokstark var hon, och toksnabb i alla gångarter. Till och med mycket snabbare än Tequila, och än så länge har varken jag eller Karin mött någon anann överman för Tequila, oavsett storlek. Inte ens hästarna på 175 cm skrittar ifrån Tequila. Men det gjorde Adria, utan tvekan! Det var med den hästen som jag insåg hur det var att verkligen klicka med någon. Som jag tyckte om den hästen, men tyvärr var hon rätt gammal och gick knappt att transportera. Så det blev bara ett år med den fina vännen som jag fick genom henne, och jag saknar henne än idag.
Adria, så där som jag brukade göra iordning henne lös utanför stallet.
Här någonstans började vi rida i Mora igen, för våra favorit lärare i Orsa slutade. Efter Adria, så tog jag en ungponny, Råglandas Blända, 4 år gammal och 136 cm hög, en Welshponny av cob typ, på foder i 2 år. Toppenfin ponny, men totalt utan egen frammåtbjudning tyvärr. Jag lärde mig mycket av henne och vi kom en bit på vägen i utbildningen. Men jag förstörde henne nog en del har jag insett så här i efterhand. Men tror (eller vill i alla fall inbilla mig) att jag gav henne mer än jag sinkade henne. För hon gick faktiskt från att inte kunna gå frammåt till att kunna gå i form, skänkelvikning, hoppa så lättare banor och lite annat smått och gott. Framför allt har jag insett jag jag inte passar ihop med latare hästar, för jag är för diciplinerad och lungn själv i ridnignen. Det blir liksom för lojt alltihopa. Jag fungerar helt enkelt bättre med pigga och tokiga hästar, laddade atombomer som kan smälla av när som helst, såna som Tequila helt enkelt. Inget ont som inte har något gott med sig. För jag hade 2 år med Blända med många härliga minnen. Något hon tyckte var riktigt roligt var gymkhana och att simma i Siljan, oj vad hon simmade jämt när man badade med henne på sommrarna!
Men vi passade som sagt inte riktigt ihop och hon blev såld till en familj i Kopparberg och jag hade en hästlös sommar. fortfarande en massa hästar på gården, men ingen som var helt mitt ansvar liksom. Sen fick jag ta över Tequila av Karin, som blev för gammal för henne. Tequila var då konvalecent. Men hon blev bättre och vi åkte ut och började tävla tillsammans, vi flyttade till Rättvik och resten av historien vet ni nog till stor del. Dessutom kommer det i ett senare inlägg om Tequila.
Jag och Tequila på en tävling i Insjön, sommaren innan jag tog över henne tror jag. Vi hoppade en Ld och gick nolla så vi fick en rosett med oss hem.
Jag skulle nog kunna berätta hur mycket som helst om hästarna som jag har haft, alla minnen jag har med dom och vad jag har lärt mig av som. Men nu fick ni i alla fall en liten inblick och presentation i mitt tidigare 'hästliv'. Nu för tiden är hästarna mitt allt, och den riktigt starka kärleken till hästar tor jag började växa fram under tiden med Loppan och Adde (Adria). Jag har ju skälvklart alltid gillat hästar, men det som gjorde att jag avgudade dom började nog komma först då.. Men det är hästarna som gjort mig till den jag är idag, och jag är glad att det är så.
Flash kom till mig 20 oktober 2011.
Den 1 november 2011 skrev jag under papper på att jag ägde honom.
Det började med att jag letade ny foderhäst och jag frågade min instruktör Ina om hon hade något tips på en häst. Då visade hon mig Flash annons på HästNet och jag blev genast förälskad. Annelie Steger från Rättvik ville sälja sin häst då hon inte hade tiden för honom hon tyckte att han behövde och förtjänade.
Jag ringde Annelie men hon var inte så sugen på att låna ut honom och jag diskuterade fram coh tillbaka ganska länge med folk i min omgivning om råd om jag skulle köpa hästen eller hitta någon annan.
Till slut sa Annelie att hon kunde tänka sig att låna ut honom för senare köp, men att han då var hos en annan tjej i Falun som var intresserad av honom. Eftersom han inte gick igenom besiktingen så ville hon inte köpa honom och då åkte han direkt till mig i Rättvik - det var kärlek i första ögonkastet.
Här är första bilderna på Flashi, precis när han kom till mig.
Jag hade ju då förväntat mig att inte rida på honom närmaste halvåret efetrsom han tydligen skulle vara halt. Men när vi släppte ihop han och Nawigator och dom sprang så såg varken jag, Ina eller Anna någon hälta och ingen annan heller som vi frågade.
Jag började träna NH men sen tyckte Ina att eftersom vi inte såg någonting att jag skulle sätta mig upp i sadeln och känna på honom. Min första tanke var att den hästen behöver stabiliseras, han var det vingligaste jag suttit på och det kändes bara virrigt alltihop, kände dock ingen hälta eller markering på varken rakt eller nöjt spår. Inte Anna eller Ina heller som kom in och kikade.
Jag tog kontakt med veterinären som hade besiktigat honom och frågade vad hon tyckte - och hennes svar att jag kunde sätta igång honom långsamt. Skritta mycket skog och mark så han fick lyfta fötterna och få balans och komma igång med leder och muskler eftersom han hade stått i ca ett år. Sedan börja trava lite och efter en ovh en halv månad börja mjuka upp honom och efter han blivit uppmjukad ska vi ta ett till böjprov (där är vi idag) och se hur han ser ut på böjprov när muskler och leder är uppmjukade och igångsatta.
Från att gå promenader och träna NH till att faktiskt få rida varje dag! Fantastisk känsla.
Så för bara någon dag sedan jobbade jag honom för första gången i dressyr, och insåg att jag har köpt mig en fantastik dressyrhäst. Han har ett otroligt fint steg och jag längtar efter att få jobba upp oss till dressyrbanorna. Hur han hoppar har jag ingen aning eftersom jag aldrig prövat eller sätt honom hoppa. Kan gissa på att han är rätt klumpig i början eftersom hans fötter är överallt och ingenstans, har dock blivit bättre nu när han fått mera balans, så jag tror att det kommer bli rätt bra det där.
Vårat första dressyrpass!
På måndag ska jag ringa Ingela eller Björn på kliniken och boka tid för böjprov.
Jag är nervös som sjutton, men det ska bli intressant att se vad dom säger!
Om inte annat har den här hästen tagit mitt hjärta med storm,
och han har gjort mig hel och lycklig igen.
Har inte mått såhär bra som jag gjort dom senaste snart tre månaderna som jag gör nu,
han är så livfull och alltid glad och han har en fantastisk energi som sprider vidare sig till alla i hans närhet.
En häst med sån härlig personlighet och får alla att le,
en häst med karaktär och vilja.
Han är en fin vän,
En sån vän man inte faller från äppelträden.
En sån vän som man skyddar med allt man har.
En sån vän som visar och säger vad han tycker,
En sån vän som alla borde få uppleva.
Min Flash Point, min allra första egna häst.
Min, bara min.
Vacker som få,
one of a kind.
..genom att klicka på headern så kommer ni tillbaka till startsidan igen?
har fått en fråga om detta förut, tänkte att det var bra att ta upp det igen so you all know! :)
Har fått en del frågor som "Härmar ni dalaryttare.blogg.se? Så nu ska vi göra detta klart en gång för alla. Vi förstår inte riktigt vad ni menar med den frågan? Tycker inte att våra bloggar är lika på något sätt. Dock förutom att vi båda är från dalarna, är ryttare och dessutom har valt att starta en blogg? det är det enda våra bloggar har gemensamt. Vi visste inte att dalaryttare.blogg.se fanns när vi valde att starta våran blogg, men efter att ha kikat in på den nu i efterhand så kan vi bara säga att dom tjejerna som driver den verkar vara duktiga tjejer som brinner för det dom gör och dessutom är dom också från dalarna. Superroligt om ni frågar oss! Så inga mer frågor om att "har ni härmat dom?" för svaret är Nej. Passar på att ge dessa tjejer en länk så ni kan kika in på deras blogg också {Dalaryttare.blogg.se}
Den dagen vi börjar sno varandras bilder, inlägg och bloggupplägg - så kan ni komma och påpeka detta. Men vad skulle det vara för mening med att ha en blogg då?
Nej, skärpning nu! :)
Jag heter Janina Frid, är 20 år och bor i lilla Mora. Jag har ridit sen jag knappt kunde gå och jag har min mamma att tacka för mitt enorma hästintresse då jag har spenderat hela mitt liv i stallet i princip. Jag är från början hoppryttare, och tyckte att dressyr var hur tråkigt som helst. Men med tiden fick jag upp ögonen för dressyren och sen var jag fast! Så de senaste 5 åren har jag satsat på dressyren istället. Jag tävlade mycket i dressyr på LB nivå under ponnyåren, och de sista tiden innan jag fyllde 18 tävlade jag för Orsa ridklubb.
Som ryttare är jag väldigt envis och ger mig inte i första taget, samtidigt som jag är väldigt målmedveten och satsande. Jag tycker att det är viktigt att man som ryttare har känsla för det man gör och är villig att lägga ner det arbete som krävs, och sätta upp mål för sig själv och hästen.
Eftersom jag gått över till stor häst sen en tid tillbaka, och nu fått en sån otrolig chans av Nalles ägare Doris, som är världens goste tjej - så har jag nu lilla Nayeli på foder sen en tid tillbaka.
Nayeli ink spotted feet eller "Nalle" som han mestadels kallas är en American painthorse, alltså en amerikans hästras och är född 1999. Jag har Nayeli på foder (sen i slutet på Februari) - för eventuellt senare köp, men har ridit han en tid innan jag valde att låna honom.
Nayeli var mest westernriden sen tidigare, men jag har sadlat om helt och satsar nu mestadels på dressyren med honom. Men kanske även lite inom hoppningen framöver. Jag och Nalle ligger just nu på LA nivå i dressyren, och vi har utvecklats mycket tillsammans på senaste tiden.
Mina mål med Nalle är att om jag bestämmer mig för att köpa honom i sommar, är att så smångingom starta en LB i dressyr och börja lite "basic" innan vi börjar förbereda oss för högre klasser. Själva tävlandet känns inte så viktigt nu, just eftersom jag vill att det ska kännas 100% i både ridning och tillit innan. Nalle var väldigt osäker och höll på att dumma sig mycket när jag började rida honom, men jag har sakta men säkert fått ordning på honom och nu är har han blivit superfin! är riktigt nöjd med honom, men samtidigt över mig själv som lagt ner både svett, blod och tårar för den killen - men jag lovar er, det har varit värt varenda sekund. Men anledningen till att vi inte siktar på att komma ut på tävlingsbanorna redan är för att jag helt enkelt vill ge han den tid han behöver. Så vi kör på med en massa massa träning tills han är redo :)
Får se om vi eventuellt åker ut på några mindre tävlingar för att se hur han regerar på omgivningen osv och se det som ytterligare en träning bara. Men som man brukar säga - vill man att något ska bli bra så ger man det tid.
Ni kommer få följa mina och Nalles framgångar och även motgångar och våran utveckling tillsammans i min och Amandas blogg. Så here we go! :)
Ge oss gärna synpunkter och åsikter på vad vi kan förändra & förbättra i bloggen.
Jag är en liten tjej som fyller 18 i oktober, har ridit sedan jag var två år gammal. Jag lärde mig rida på min kära kompisar Ares & Kalle, en shettis & ett kallblod. Jag är uppväxt ute i skogen i Skokloster(Bålsta/Enköping) men flyttade till Dalarnas Mora för fyra år sedan då mammas hjärta fastnade för Micke. Jag fick då lov att lämna min bästa vänner Ares & Kalle kvar i Skokloster, var nära på att helt ge upp ridningen då jag vägrade släppa in några andra hästar tätt inpå mitt hjärta. Tillslut lyckades min mor tvinga mig att börja rida på Mora Ridklubb - där Mia Rämgård & Vicky Pettersson faktiskt såg att jag hade potential och kunskap, och fick därför rättså fort börja i "hopp/tävlingsgruppen". Utvecklades en hel inför dom två instruktörerna och började tävla på ponnyerna Queens Fizzy E & Queen of Clover - två helt fantastiska ridskoleponnyer!! Hittade senare en foderhäst ute i en by i Mora - Långlet. Slutade då rida & tävla för Mora RK och tävlade ett år för Ovansiljans Rid och Hästsällskap. Flyttade till Rättvik -09 för att gå gymnasiet och började rida för Anita Hedin, hittade där min stora kärlek - skolhästen Rasmus. Majoriteten av eleverna rent utsagt hatade Rasmus, han var den tjurskalliga åsnan som bara sparkades och bet, dessutom gick han inte att rida för han var så klumpig.
Min historia med Rasmus är så jag tyckte precis samma som det ovanstående då jag bara hade sett mina klasskamrater rida honom, hade alltså inte prövat honom själv. Tills den dagen Anita säger - "Amanda, idag tar du Rasmus."
-"Glöm det! jag TÄNKER INTE sitta på den hästen!! Jag VÄGRAR!!"
-"Skärp dig, rid Rasmus eller få otiltig frånvaro."
Fixade väl snällt iordning hästen, men jag var skitsur - han var skitsur. Tillsut satte jag mig upp i sadeln, rättså irriterad. Började plocka lite i tygeln när vi värmt upp och han gick som en klocka. Jag och Rasmus var som handen i handsken , som pricken över iet, som solen en varm sommardag, som humlan med sin blomma - ja ni förstår.
Anita efteråt: - "Det var det här jag visste, därför fick du sitta på Rasmus idag."
Sedan den dagen red jag min nya favvis vareviga lektion - hela tiden. Lärare och kompisar såg hur våran kärlek tillsamms växte, vi åkte och tävlade - vi var med i shower. Vi hade skitkul. En vacker dag fick jag förfårgan att köpa Rasmus - dom behövde sälja honom eftersom han var så arg hela tiden. Min mor sa promt nej. Där brast mitt hjärta, jag trodde jags skulle behöva tvingas slitas från min bästa vän igen - så som jag blev tvingad med Ares & Kalle. Var i stallet nästan varje dag och grät i min kära Rasmus famn, han förstod inte varför - men han så vackert stöttade mig. En dag viskade Lena(stallchefen) i mitt öra när jag var inne hos Rasmus "Amanda, du vet hur dålig jag är på att sälja hästar, och den här kärleken ni har till varandra kan man inte slita på. Rasmus är kvar här tills den dagen du kan ta över honom."
Här står vi idag, ett halvår senare är han min.
Lyckan är fullständig, jag och Rasmus är det lyckligaste ekipaget ni kan finna på denna planet.
Rasmus är ett danskt halvblod, - 1997
Han är för tillfället utbildad i LB dressyr & 110 hoppning.
jag har sedan den 31/1 -2011 tagit över Rasmus på foder från Stiernhööksgymnasiet i Rättvik, där jag även går andra året på hästhållningslinjen med travinriktning. i trean satsar jag på att ta montélicens
Mina mål med Rasmus under 2011 är att starta och bli placerad i 1 m, samt starta i 110.
Tänkte även starta en dressyr, men då mitt intresse ligger på hoppningen blir det troligtvist endast LB i år, och målet där är att bli godkänd.
Sen kanske träningen går bättre än vad mina mål är och då får vi se vad som händer, men jag vill i alla fall att jag och Rasmus ska vara bombsäkra tillsammans och känna 110 % tillit till varandra innan vi går upp i högre klasser.
Vi är även ett ekipage av 24 som är med i Team Hästliv, ett satsande team för både dressyr- & hoppryttare som kommer att träna & tävla tillsammans, det är en helg i månaden då vi har träningar samt en trevlig middag där vi diskuterar och lär känna varandra.
I år kommer jag och Rasmus tävla för Rättviks RK där vi även tränar för Annica Bood och står uppstallade.
Jag kommer låta Dig få följa mina och Rasmus framgångar och motgångar, samt hissa/dissa och tipsa om olika saker å ting. Vill Du veta mer så kontakta mig gärna på [email protected] och ange Amanda & Rasmus som rubrik!
Hoppas Du kommer gilla min & Janinas blogg - ge oss gärna tips på hur vi kan förbättra våran blogg.
Väkomna till våran nystartade hästblogg! Vi är två ryttare som båda kommer från Dalarna och fick idén att starta en blogg om våra hästar och allt som händer runt omkring det. Därav namnet TeamDalarna. Vi kommer skriva om allt ifrån våra träningar till tävlingar, tips på ridövningar och massa annat skojj! och självklart massor av bilder. Närmare presentationer av oss själva och våra hästar kommer så fort som möjligt, så håll utkik!
