Igår hade jag en sån där funderingsdag när jag var i stallet. Har tyckt att dressyrsadeln inte verkat ligga idealiskt den senaste tiden, så jag tog och klurade på det ett tag, slutade med att jag tog bort fårskinnspadden som jag haft på ett tag och bara tog tillhörande iläggspaddar för den främre delen och la vid manken. Och det verkade faktiskt bli ganska bra! Ska be Ina eller Anna kolla på det sen när dom kan.

Så det blev dressyr för Tequila i ridhuset igår. Började med att longera henne lite, vilket gick lååångt över förväntan. Hon brukar bara stressa upp sig och springa runt som en tok, vilket hon faktiskt knappt alls gjorde igår. Hon till och med slappnade av lite och började söka sig neråt bitvis, chockad Malin måste jag säga! Så det var verkligen en positiv överraskning, har ju undvikit att longera hanna förut eftersom hon bara springer och det förmodligen stjälper henne mer än det hjälper. Men nu kanske jag vågar ta upp det lite igen. För det är väldigt intressant att longera, man får ju se hästen ur ett helt annat perspektiv. Dessutom så får man ju faktiskt se hur dom rör sig med sadeln på. Ska kolla med Ina eller Anna om man kan göra något åt att det ser ut som om gjorden tar emot vid armbågarna också. För det såg verkligen ut som om frambensrörelserna hämmades ganska rejält av sadelgjorden..

Efter att jag longerat så satt jag upp och jobbade mycket med att strecha ut sidorna på henne, överböja och lite öppna, sluta och förvänd sluta. Hon kändes ganska stadig och fin fast att jag inte satte så mycket krav på henne. I galoppen så jobbade jag med rakriktingen, vilket verkligen behövs då hon konstant går på dubbla spår där. Frågade Ina i torsdags vad jag skulle göra åt det, hur jag skulle jobba bort det. Hon föreslog bland annat att jobba i rätt galopp, men ställa utåt och flytta bakdelen utåt. Sagt och gjort. Det gick väl inte så där jätte bra, men man kan ju inte göra allt perfekt på en gång liksom. Det mesta kräver ju lite jobb. Avslutade med att rida i längre och lägre form i traven och sen lite i skritten. Jag är faktiskt nöjd med passet, speciellt longeringen var en positiv överraskning!

Efteråt så tog jag av sadel och träns eftersom vi var ensamma i ridhuset. Dock har lilla tanen aldrig riktigt förstått det där med att springa lös i ridhuset. Hon ställer sig bara vid dörren och väntr på att få komma ut. Hon verkar fundera på vad som är hela poängen att springa lös på ett ställe om man bara brukar få jobba på och dessutom inte få komma in i stallet och äta när man har jobbat färdigt och ändå inte gör något vettigt liksom. Haha, hon är lite rolig den där damen!

Sen fick jag ett sånt där konstigt infall någonstans ifrån. Var vet jag faktiskt inte. Förvarnar innan som i såna där amerikanska filmer, Do not try this at home! Jag hade ju hjälmen på mig fortfarande, så jag ställde fram pallen bredvid Tequila och hoppade upp, utan sadel och träns. Först så snurrade vi runt lite framför dörren, men sen lyckades jag få henne att gå ända bort i ridhuset, jag lutade mig fram och tröck låångt fram på halsen/nacken för att få henne att svänga dit jag ville, och se på fan, det fungerade faktiskt. Det gick ganska bra i skritt så på vägen tillbaka till dören tänkte jag att "Äsch, jag travar lite!" Osmart Malin, osmart... Varför börja hoppa innan man kan gå over en bom på ett säkert sätt likaom? Men ja, traven övergick ganska kvickt i galopp och sen i sanbbare och snabbare galopp. Hade jag tänkt på att testa stanna innan jag började trava? Svar: Nej. Helt plötsligt närmade sig en ridhusvägg i ganska hög fart och jag tänkte att vi antingen går omkull, eller så flyger jag av. Och mycket riktigt så flög jag av, för självklart håller sig Tequila på benen i de allra flesta lägen, rakt in i ridhussargen med rumpan och ena hälen. Tequila ställde sig vid ridhusdörren igen medans jag, så där lagomt mörbultad, linkar ditåt jag med. Men jag tror jag slog loss en av alla mina låsnignar, för heltplötsligt kan jag röra ena benet mycket mer, och inte gör det ont heller, så inget kan ju vara av direkt. Eller jo, hälen ömmar lite, men det är inget farligt.

Kan ju erkänna att jag inte riktigt vet hur jag tänkte när jag skulle styra (nedanstående framställda) bomb, utan minsta grej runt huvudet, i trav dessutom! Inte så intelligent kanske, skulle kanske kunna fungera med lite massa jobb och om man börjar med skritt, start, stopp, styra och ja, såna saker, men inte med trav på en gång, så jag får väl skylla mig själv. Men det var faktiskt ganska kul, haha.





Och vad har vi lärt oss av den här historien? Jo, att när man väljer bort vissa egenskaper hos en häst, så väljer man även bort vissa aktiviteter, så som i det här fallet, gymkhana, för mycket lek och rejs i skogen (då tiltar det gasnka snabbt) samt även ridning utan utrustning.