Blev kvar lite längre i stallet än vad jag tänkte mig, jag hittar ju alltid någon att prata med -.- Men det är bara trevligt! Jag fick sällskap av Mickis när jag cyklade hem, men innan vi drog oss hemmåt så gick vi in i ridhuset en sväng och kollade lite på lektionen som var. Evelina var med med Rasmus och Amanda stod med Ina nere i ridhuset. Rasmus är ju som han är och lite knacklig liksom, så det slutade med att Amanda gick bort till rasmus och hade lite privatlektion med Evelina medans Ina fortsatte hjälpa de andra. Jag röstade för att amanda skulle åka hem och sova då hon är febrig och dan. Men det var så faschinerande att se henne där nere i ridhuset, hon vaknade till liv ur feberdvalan, så inne i det hon gjorde, så vaken på de små detaljerna, fullt upptagen med att hjälpa sina bästa vänner. Hon sprang runt och visade vad hon var ute efter, hur hon ville att rasmus skulle göra och visade hur Evelina skulle göra för att få det så. Amanda känner ju Rasmus utan och innan, det märks. Trots febern, var det länge sen jag så Amanda på det sättet, så full av liv och så engagerad.

Hon blev så full av värme och glädje. Det var så häligt att se henne så, Amanda när hon är som mest Amanda, så brinnande och full av liv!