när jag tvättade om rasmus sår idag så började jag gråta, han började pejla fram å tillbaka med öronen för att lyssna.
jag kramade om honom och grät, grät och grät i säkert en timme, släpptee lös honom och han stog kvar , hängde med huvudet och la sin tyngd på min axel - som om han sa " jag vet inte varför du gråter matte, men jag jag finns här för dig"
jag grät och viskade förlåt säkert 30 gånger.
tanken att jag ska lämna denna underbara häst till någon annan gör mig ledsen, jag sitter och gråter även nu för att jag tänker på det. jag har det i tankarna flera gånger varje dag och ögonen fylls av tårar varje gång.

jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara av det här.
att se massa andra komma och pröva honom,
att se honom åka iväg till någon annan,
att pussa honom hejdå.

jag vet inte hur,
min bästa vän.
hur ska jag överleva utan dig vid min sida?
min styrka, mitt ljus & mitt syre
min fyrbenta hjälte