Sitter och rensar bilder på bloggen, och det är svårare än vad jag trodde.
Alla tider från Rasmus, alla bilder kommer upp och varje bild har ett minne. Ett minne jag kan le åt. Fan vad jag saknar honom, jag vill uppleva sommaren 2011 igen och om jag fick det skulle jag göra det på ett helt annat sätt. Jag vill uppleva Rasmus och jag igen. Jag vill ha min bästa vän här bredvid mig i resten av mitt liv.
Tänk sådan tur vi hade när Rasmus fick sin nya ägare, ingen kunde tagit bättre hand om honom än Johanna. En sådan fantastisk häst kom till en lika varmhjärtad människa. Tack Johanna, du anar inte hur mycket det betyder.
Rasmus, en häst jag kommer att älska till graven, en häst som gett mig mer kärlek än någon annan varelse.
alla minnen med dig spolas tillbaka mer eller mindre varje dag.
Minnena med glädje, svett & tårar. Som vi kämpade oss framåt, vi tränade stenhårt och vi gav aldrig upp. Jag är så glad att jag hade dig. En vän som aldig svek mig, en vän som alltid gav mig glädje och kunskap.
Jag saknar dig min Rasmus, min älskade fina underbara kompis.
En bild säger mer än tusen ord. Ett ordspråk som verkligen står mig nära.
Det här är en vän till mig, en vän som alltid gjorde sitt bästa, en vän som gjorde att jag utvecklades som både människa & ryttare, en vän som tog mig från botten en bit upp mot toppen, en vän som visade mig vad oövervinnlig kärlek betyder. Det här är en vän till mig som gav mig mer än vad någon kan gissa sig fram till, en vän som jag älskar över hela mitt hjärta, och som jag kommer att älska tills den dagen mitt hjärta slutar slå.
Drömde en hemsk mardröm inatt. Rasmus blev tolkad (Vet inte vilka eller vem som var inblandade, jag såg allt från "sidan") och sen trampade han snett och bröt benet, så slaktbilen fick komma på en gång och så sköt dom honom.. :( Det var så hemskt för jag fick stå på sidan och kunde inte ingripa när jag såg att det höll på att bli snett. Jag fick lov att se på min vän när han ligger helt skräckslagen i snön och en man kommer med ett gevär och Rasmus tittar på honom med sin skräckslagna min och sen PAANG så var min fina vän borta från världens atmosfär. Usch, det var den jobbigaste och hårdaste drömmen jag haft haft på väldigt länge. Älskade Rasmus, må du aldrig försvinna <3
Jag kom och tänka på min fina vän Rasmus när jag var i stallet idag. Jag tänkte på när jag hade honom där och alla minnen från klubben. Jag tänkte på när jag hade honom uppe i Backa och hur ofattbart lycklig han var. Jag tänkte på när jag fick honom och hur pass fin han blev till slut efter hård träning. Jag tänkte på vilken underbar vän han är. Jag tänkte på att jag har sån tur som fick träffa honom. Jag tänkte på det Malin skrev om att "ingenting är vackrare än det man älskar" och det är verkligen sant. Rasmus är den vackraste hästen jag vet. Det är bara för att jag älskar honom så innerligt. Inte ens Flash är vackrare än Rasmus, det är för att jag inte hunnit lära mig älska honom så högt än.
Jag tänkte på hur mycket vi betydde för varandra. Jag tänkte på hur mycket jag saknar honom.
Rasmus, min vackra vän. Jag är så glad för din skull att du har fått blivit privathäst för livstid nu. Att någon har funnit dig och vill ha dig som bästa vän hela hennes liv. Du förtjänar det bästa min vän, och det har du fått nu. Tack Johanna Salomonsson för att du har tagit dig an den här fantastiska hästen. Tack Johanna, för att jag får vara så delaktig.
Har hittat Rasmus gamla ägares facebook, där hon har bilder från när dom tävlade western. Dom kom tvåa på deras första westerntävling - häftigt va?! Fina Rassebus <3
Titta så ung och fin och vacker och glad liten westernhäst han var :) Bästa ponken!
Ett härligt sommarminne, 2011 Jag och Saga sprang över ängen i Backa med våra fina kusar. Fast Rasmus ville mer äta gräs än springa runt, haha! En underbar sommar med min underbara systerliten! <3
Oavsett vad, kommer du att vara min bästa vän. Vara min första största häst och hästen som gav mig min första känsla till framgång. Med dig utvecklades jag enormt mycket - tills den dagen det tog stopp för oss båda.
Jag är dig evigt tacksam Rasmus - för dom fina stunderna du gav mig. Alla härliga skratt och alla underbara minnen. Du fick mig att känna hur en riktig kärlek skulle vara, du fick mig att inse att bandet mellan häst och männsika kan vara unikt och obrytbart. Jag kommer minnas alla filmer och alla bilder med ett stort leende men samtidigt med ett hugg i hjärtat, för det gör ont i mig att veta att två bästa vänner inte kan leva livet ut tillsammans - så som vi hade önskat det.
Du var min själ och min andre hälft. Du var min livskraft och min andräddare. Du var min lycka och mitt skratt. Du var mitt absoluta allt. Jag älskar dig, för all evig tid.